Faith, trust and pixie dust.
Jag har alltid haft vänner, fantastiska underbara vänner, men jag har alltid sett människor som är extremt nära. Personer som man inte längre räknar till två individer utan en. Bara för att de hör ihop, they're a package deal. Jag har alltid beundrat den sortens vänskap. Den sortens vänskap som innebär att man inte behöver fråga om man får komma över, man bara gör det. Den sortens vänskap som innebär att man känner personens familj, inte bara själva personen. Den sortens vänskap där man kan kommunicera endast med blickar. Jag har gått genom livet och sett denna vänskap, beundrat den och undrat "kommer jag någonsin få uppleva den?". Jag tänkte "alla kanske inte får uppleva det. Vissa finner den i en pojkvän/flickvän istället." Jag är inte en av dom. Jag fann den i min klasskompis.
Jag bytte som ni redan vet gymnasie två veckor in på terminen. Så när kom till internationella hade redan folk börjat lära känna varandra och grupperna börjat bildas. Jag minns min första dag så väl. Jag satt i klassrummet och såg ut över mina nya klasskamrater, försökte förstå vilka typer av människor de var. Jag studerar hur en person klär sig, rör sig, talar och beter sig, sedan har jag en uppfattning om hur personen är. Precis som alla andra människor. Jag vet inte om det har handlat om tur eller skicklighet men 9/10 gånger visar det sig att jag haft rätt när jag sedan lär känna personen. I alla fall, jag satt och såg ut över de i klassen och så var det en tjej som stack ut. När jag studerade henne fick jag en känsla av att det fanns mer i henne än hon visade. Jag pratade med henne och vi klickade direkt. Hon var ju precis som jag. Ju längre tiden gick desto närmare kom vi och desto mer började hon visa omvärlden vem hon faktiskt var. Från dagen vi träffades till idag kan jag se en enorm utveckling både hos henne och mig. Det var verkligen som att hitta sin andra halva. Vi kompletterade varandra och därmed kunde vi utvecklas som individer, finna oss själva helt enkelt. Hon vet mer om mig än någon annan på denna jord. Det är så mycket som hänt under det senaste året som hon hjälpt mig igenom. Det är lustigt för folk blir sura när man säger så, men anledningen till att hon vet mest om mig är väldigt simpel. Hon frågar. Hon kommer ihåg vad som hänt och uppdaterar sig konstant angående det. Hon visar ett intresse helt enkelt och jag tycker att det är precis vad denna sorts vänskap handlar om. Det är en rätt fantastisk vänskap om du frågar mig. Det känns verkligen som att jag hittat min tvilling som jag skildes från vid födseln. Som att jag hittat min syster, vi som är födda ur samma skratt. Att hitta någon som är så pass lik en själv är fantastiskt och ord kan inte beskriva hur glad jag är som har gjort det. Saga Sofie Lilja Söderholm, jag älskar dig♡
