Autopilot
Minuterna, timmarna och dagarna går förbi. Känner mig helt tom och det är som att jag är utanför min egen kropp och ser på när allt runtomkring mig sker. Går på autopilot och väntar bara på att få landa. Jag önskar att jag inte brydde mig, precis som jag säger när någon frågar. Men sanningen är den att jag bryr mig, jag bryr mig för mycket. Varje gång jag ser dig, ditt namn eller något jag relaterar till dig påminns jag att du inte vill ha mig i ditt liv. Att du inte bryr dig. Det knyter sig i magen vid tanken av att du inte ens vill prata med mig. Smärtan är outhärdlig men jag antar att jag får skylla mig själv.
Gratulerar, du lyckades krossa mig.
